Rätt beskärning av akvarieväxter

Att beskära akvarieväxter är en grundläggande skötselåtgärd. Om växterna beskärs vid rätt tillväxtstadium belönar de oss med ett exemplariskt tillstånd. Om de inte klipps eller sköts alltför sällan ruttnar de i de nedre delarna, och som en följd av det förlorar vi våra värdefulla arter. Tack vare rätt beskärning kan vi forma växterna i olika former. Vi kan klippa bort blad som är skadade eller uppvisar defekter.

Varje amatörakvarist som gillar att odla växter i sitt akvarium går igenom flera stadier under sin akvaristkarriär. I början gör vi vårt bästa för att få någonting att växa, men på grund av bristande grundkunskaper hamnar våra växter i toaletten, och ruttningsprocesserna visar sig vara ett oöverstigligt hinder. Vi ger inte upp, vi går vidare och börjar söka i internets djup efter svaret på frågan – vad gjorde vi för fel? Äntligen HAR VI DET! – det tror vi förstås bara. Vi vet redan något om kalium och andra makronäringsämnen samt järn och andra mikronäringsämnen. Växterna växer, en obeskrivlig glädje överväldigar oss. Ju snabbare de växer, desto bättre... I det här skedet tänker vi fortfarande så – växter alldeles intill ytan, ibland ovanför den. En sådan idyll varar dock inte särskilt länge; på grund av ljusbrist i de nedre delarna börjar växten ruttna, äldre blad faller av, allt hamnar i filtret som inte längre klarar av det. Återigen hamnar nästan hela floran på komposten och vårt akvarium är tillbaka på ruta ett. Och detta hade kunnat undvikas genom att beskära växten vid rätt tidpunkt. Att avgöra rätt tidpunkt för beskärning är en erfarenhetsfråga, som du med tiden helt säkert kommer att skaffa dig.

Utrustning

Det är värt att skaffa saxar avsedda för akvarieändamål. I butikerna kan vi bland annat hitta raka, vågiga och böjda saxar. De förstnämnda är de mest universella. De passar för i princip alla beskärningsmetoder, även om det i vissa fall inte är så bekvämt (beskärning av mattväxter). De vågiga saxarna rekommenderas främst för beskärning av mattväxter. Deras form gör det bekvämt att beskära låga växter, även på svåråtkomliga ställen. De böjda saxarna är dock också universella och används oftast för att beskära stjälkväxter eller för att klippa av utlöpare.
Beskärningsschemat skiljer sig åt beroende på växten. Nedan presenterar vi grundläggande information, och metoderna för att beskära vattenväxter beskrivs.

Mattväxter

Beskär mattväxter (t.ex. Hemianthus callitrichoides, Eleocharis parvula, Glossostigma elatinoides) när deras höjd överstiger ca 2 cm. Beskärning gör att växterna växer tätt och kompakt (mattan blir tätare). Medan Eleocharis förlåter oss för oregelbunden och sällsynt klippning, är Hemianthus obarmhärtig i den här frågan. Om den lämnas oklippt och överväxt börjar den efter några veckor lossna från botten. När ruttningsprocesserna går för djupt krävs det att man planterar om med friska, nya sticklingar.

Stjälkväxter

Beskär stjälkväxter (t.ex. Rotala, Bacopa, Cabomba, Hygrophila) i avsnitten mellan noderna. Den avklippta övre delen av stjälken kan planteras i bottenmaterialet – den kommer att fortsätta växa. Beskärning av stjälkväxter gör att växten breder ut sig i sidled (nya skott växer fram vid snittet), så att växten blir tätare. När vi beskär stjälkväxter gör vi det på ett sätt som ger dem önskad form. Småbladiga stjälkväxter som Rotala kan klippas bokstavligen som en häck; nya, ännu vackrare skott växer fram från den beskurna stjälken inom några dagar. Växter som Hygrophila har större blad och vi behöver klippa dem med mer försiktighet. Ett stort blad som klipps av på mitten ser inte särskilt attraktivt ut och kommer att ruttna och falla av om det lämnas i det tillståndet.

Rosettväxter (t.ex. Cryptocoryne, Echinodorus)

Beskär gamla blad och/eller blad med defekter (hål, gul missfärgning och andra tecken på brist). Snittstället bör vara så nära botten som möjligt. Efter att de gamla bladen har klippts bort börjar växten släppa fram unga blad snabbare. Vinklade saxar kan vara till hjälp här.

Rhizomväxter (t.ex. Anubias, Microsorum, Bolbitis)

Vi kan skilja mellan två beskärningstekniker. Den första – att klippa bort gamla blad vid rhizomet. Den andra tekniken används för att få fram en ny stickling av växten – klipp av en bit av rhizomet (den måste ha minst några blad). Sedan fäster vi den vid bottenmaterialet (sten, rot, lava etc.).

Vallisneria och andra växter med långa och breda blad

Beskärningsschemat liknar det som beskrivits ovan. Vallisneria-växter börjar särskilt ruttna vid snittstället – det ser inte snyggt ut, så bladen kan klippas så lågt som möjligt. Vanligtvis förstör dock klippning nära bottenmaterialet hela arrangemanget under många veckor, så man kan klippa Vallisneria vid ytan och systematiskt riva av enstaka blad som börjar ruttna längst ner.

Mossor

Vi klipper helt enkelt mossorna! Det är värt att fånga upp de avklippta fragmenten direkt. Det kan man göra med handen eller med en slang med liten diameter (ca 0,4 - 1 cm) – sug in vatten och samla upp växtfragmenten. Mossor har ett mycket dåligt rotsystem som kallas rhizoider och lossnar därför mycket snabbt från botten om de inte klipps regelbundet.

Erfarenhet … är något man inte kan få genom att läsa artiklar, men man måste börja någonstans. Så, sax i hand, och kolla om dina växter ber om lite beskärnings-SPA!