Ätliga växter i dina akvarier

Du har säkert tänkt att du på något sätt skulle kunna använda dina växter i köket, men det föll snabbt i glömska. Samtidigt är några av växterna i våra akvarier kända i köket – och inte bara där – runt om i världen.

Precis som på land finns det även ätliga, oätliga och giftiga växter under vattnet. Om du tänker äta eller på något sätt använda dina akvarieväxter, se till att arten i fråga inte orsakar onödig skada på din hälsa.

Nedan presenterar vi en kort lista över ätliga växter som ofta återfinns i hemmaakvarier. Det finns naturligtvis gott om sådana växter, men de är lättare att hitta i uppslagsverk eller vetenskapliga publikationer än i verkligheten.

Bland flytväxterna kan vi absolut nämna andmat – det är den minsta ätliga växten och därför idealisk som foder till växtälskande fiskar efter torkning. Den används också till infusioner och alkoholextrakt. Den används inom örtmedicin, eftersom andmat har antireumatiska och antiinflammatoriska egenskaper, renar blodet, verkar hostdämpande och rengör slemhinnorna (och detta är bara några av dess fördelar). Du kan till exempel äta den med keso istället för gräslök.

Även om vi just kallade andmat den minsta ätliga växten, bör det nämnas att det inte riktigt stämmer – det finns en ännu mindre art, som dock är mycket mindre vanlig i hemmaakvarier – wolffia arrhiza. Den kännetecknas av en exceptionellt snabb tillväxt. Jämfört med andmat fördubblar den sin volym dubbelt så snabbt (andmat på 60 dagar och wolffia arrhiza på 30 dagar). Den äts i det traditionella köket i vissa länder i Sydostasien och Centralamerika som tillägg i sallader och soppor. Dessutom används den, precis som andmat, inom örtmedicin.

En annan växt som kan ätas av människor är pistia stratiotes (vattensallat). Den är endast ätlig efter tillagning. I tider av svält var den föda för människor i vissa delar av Asien (främst Kina och Indien) och Afrika. Dess överdrivna konsumtion är dock giftig för kroppen.

Den sista av de presenterade flytväxterna är vattenkastanjen (trapa natans). Frukter som äts råa är svåra att smälta, så det rekommenderas att äta dem antingen kokta eller bakade. Att äta dem råa kan dessutom orsaka att vattenburna parasiter överförs till kroppen och ger upphov till matsmältningsbesvär. Förr i tiden åt man dem kokta med salt och peppar, samt bakade som kastanjer. De kännetecknas av ett högt näringsinnehåll och beskrivs som smakrika. De används också som djurfoder. Skotten på vattenkastanjen är också näringsrika och jämförs med högkvalitativt hö. Förr gjordes även mjöl av denna växt. Dessutom spelar den en mängd olika roller inom Ayurveda och asiatisk örtmedicin tack vare sina många medicinska egenskaper.

Limnophila aromatica är en av de växter som en dag skulle kunna finnas i ditt kök. Efter att den vattenlevande delen har avlägsnats och den blommat kan den ätas. Den används i det vietnamesiska köket under namnet ngò om och kännetecknas av dofter av kummin och citron. Dess hackade, råa blad tillsätts i canh chua, en traditionell vietnamesisk fisksoppa med tamarind. På grund av sitt estetiska värde används den även för att garnera rätter.

På spåren av ätliga vattenväxter stötte jag på begreppet "vitamin X". Detta mystiska smeknamn gavs till cantella asiatica. Denna växt har använts i århundraden, framför allt i det asiatiska köket. På Sri Lanka äts dess blad precis som grönsaker. I Kina anses däremot färska blad vara ett livselixir. Det finns en legend om att en kinesisk örtläkare levde i 256 år tack vare den, med resultatet 24 hustrur. Den sista av dem var tydligen imponerad av hans sexuella förmåga ;) Det har bekräftats att växtens celler innehåller en alkaloid med föryngrande egenskaper, som har en stor effekt på nervsystemet och hormonkörtlarna. Denna alkaloid kallades "vitamin X". Växten stödjer även binjurarna samtidigt som den underlättar kroppens avgiftning. Kom ihåg att bland släktet Hydrocotyle endast cantella asiatica har sådana egenskaper. Övriga arter har inte studerats i samma utsträckning. De används dock ofta som kryddor tack vare sin lätt pepprade smak.

En av växterna i våra akvarier används även flitigt utanför akvariet – det är vattenhyssop (bacopa monnieri). Denna växt används ofta inom indisk medicin för att behandla magsår, matsmältningsbesvär och andra matsmältningsproblem. Det har bevisats att den förbättrar kognition och minne. Den användes tidigare som en form av preventivmedel, eftersom den minskar männens fertilitet samtidigt som libidonivån hålls konstant. Ett intressant faktum är att dess syster – bacopa caroliniana – experimentellt modifierades genom att guldnanopartiklar injicerades under bladen. Detta förändrade växtcellernas lysande egenskaper, som börjar glöda rött. Taiwanesiska forskare tror att en optimering av detta fenomen är ett steg mot biologisk gatubelysning. När ljuset slocknar innebär det att trädgårdsmästaren har hittat ett bättre jobb ;)

En annan växt är lotusen – eller närmare bestämt näckrosen, som oftare återfinns i hemmaakvarier. Vissa sorter används för att göra tinkturer med sederande och sömngivande effekt. En av näckrosens egenskaper är att den lindrar inflammation och leverbesvär. Deras konsumtion bör dock inte överdrivas, eftersom de innehåller alkaloider som påverkar hjärtats arbete och hjärnbarken. I Asien äts de förkokta, medan egyptierna brukade dricka te gjort på dem och tillreda kryddor av dem. Vissa näckrosor är narkotiska, vissa gör att anklarna svullnar, och vissa har egenskaper som en modern viagra. Därför rekommenderas deras användning endast till erfarna odlare.

Som du kan se är våra växter inte bara dekorationer i undervattensvärldar, utan även en skattkammare av näringsämnen som räddat människors liv i tider av svält. Än idag används olika vattenväxter inom medicinen och deras positiva effekter är vetenskapligt bevisade. Det bör dock understrykas att användningen av deras fördelar kräver omfattande kunskap inom området, eftersom olika sorter kan påverka människokroppen på olika sätt.